Jag minns första gången jag såg dig, ditt ego skymde solen.
Det är lätt att vara efterklok, fast jag är inte klok alls. Jag hade kunnat agera annorlunda, men jag har inga färdigheter ännu. Och jag ber om ursäkt även om de säger att det inte finns någonting att be om ursäkt för.
Jag bara är. Gör varken till eller från. Jag bara förflyttas, från hemma i soffan, stilla, till psyk i sjukhussäng, stilla, till behandlingshem i sängen, stilla. Jag gror fast där jag sitter. Jag är ett praktexemplar på vad en samhällsparasit är. Samhället har tagit vårdnaden om mig och jag bara sitter här och väntar på bättre dagar. Jag kostar pengar, och det skäms jag för. Det tar tid, men jag är otålig.
/Laikaa.