Om man är feminist ska man säga man
En kan ju tycka att en en kan vara enastående enslig.
Kom igen. För det första: "En" som allmänt pronomen låter förjävligt. Det är fult. "En" används av många med jämställdhetstänk istället för "man". Men förutom det grammatiskt absurda i att använda räkneordet "en" (som betyder singular, en enda person) i sammanhäng där man vill diskutera något väldigt allmängiltigt (dvs något som gäller ett flertal personer, typ en grupp) vilket försvagar alla ens argument ("En vill ha mänskliga rättigheter" - nej hundratals ju???) så är det att bara ge bort så mycket till patriarkatet. Helt i onödan.
Jag tror inte att någon, inte ens Paulo Roberto, har hävdat att alla texter eller uttalanden där man har sagt "man" har handlat om män. Jag tror inte att någon har uppfattat att "Äta bör man annars dör man" handlar om folk med penis eller mustasch (även om det faktiskt ser ut så i hur kvinnor framställs i media). Inte heller tror jag att KP har uppfattat frågan "Är det normalt om man har prickar på snippan?" som en fråga om det är normalt att en MAN har prickar på snippan. "Man" som pronomen har varit könsneutralt.
Tills nu. Alltså tills människor som berättigat vill förändra ett kvinnoförtryckande samhälle vill ändra svenska språket för att få ett könsneutralt pronomen - "en". Genom att önska sig ett könsneutralt pronomen erkänner man dock något som ingen frisk människa någonsin har påstått: Att "man" skulle handla om män.
Säg att vi skulle gå med på det. "Man" byts ut mot "en" därför att "man" enbart representerar det manliga könet. Fatta att allting, ALLTING, som skrivits/sagts/tänkts fram tills typ 2013 när feministiska bloggare började skriva "en" skulle ha handlat om män. Det är att våldföra sig på alla våra föregångare, de som levde i tron om att deras livsverk skulle vara könsneutralt då det lästes av eftervärlden. Det är att bara ge bort hundratals års kultur till männen, som om de behövde mer av det kulturella utrymmet???
Om nu någon skulle ha alltför stora problem med att hålla isär "man" som i "En man hade på sig plommonstop" och "man" som i "Man ska vara snäll" så vill jag till att börja med uttrycka mitt medlidande för ditt språkhandikapp. Jag vill tipsa om att det finns fler som du: Många har tex vittnat om att de har orimligt stora problem att särskilja "hen" som könsneutralt pronomen och engelskans "hen" för höna. Kanske kunde ni ha en stödgrupp tillsammans?
Skulle problemet trots detta kvarstå kan jag tyvärr bara se en utväg. Vi får byta ut substantivet "man" mot något som inte kan förväxlas med "man" i betydelsen allmänt pronomen. Ett bra förslag på ett ord som vore tydligt, och som inte redan betyder något så ingen behöver oroa sig för missförstånd, är okvinna. "Om man är en okvinna heter man ofta Bengt och har orättvist hög lön".
/Nono
Kom igen. För det första: "En" som allmänt pronomen låter förjävligt. Det är fult. "En" används av många med jämställdhetstänk istället för "man". Men förutom det grammatiskt absurda i att använda räkneordet "en" (som betyder singular, en enda person) i sammanhäng där man vill diskutera något väldigt allmängiltigt (dvs något som gäller ett flertal personer, typ en grupp) vilket försvagar alla ens argument ("En vill ha mänskliga rättigheter" - nej hundratals ju???) så är det att bara ge bort så mycket till patriarkatet. Helt i onödan.
Jag tror inte att någon, inte ens Paulo Roberto, har hävdat att alla texter eller uttalanden där man har sagt "man" har handlat om män. Jag tror inte att någon har uppfattat att "Äta bör man annars dör man" handlar om folk med penis eller mustasch (även om det faktiskt ser ut så i hur kvinnor framställs i media). Inte heller tror jag att KP har uppfattat frågan "Är det normalt om man har prickar på snippan?" som en fråga om det är normalt att en MAN har prickar på snippan. "Man" som pronomen har varit könsneutralt.
Tills nu. Alltså tills människor som berättigat vill förändra ett kvinnoförtryckande samhälle vill ändra svenska språket för att få ett könsneutralt pronomen - "en". Genom att önska sig ett könsneutralt pronomen erkänner man dock något som ingen frisk människa någonsin har påstått: Att "man" skulle handla om män.
Säg att vi skulle gå med på det. "Man" byts ut mot "en" därför att "man" enbart representerar det manliga könet. Fatta att allting, ALLTING, som skrivits/sagts/tänkts fram tills typ 2013 när feministiska bloggare började skriva "en" skulle ha handlat om män. Det är att våldföra sig på alla våra föregångare, de som levde i tron om att deras livsverk skulle vara könsneutralt då det lästes av eftervärlden. Det är att bara ge bort hundratals års kultur till männen, som om de behövde mer av det kulturella utrymmet???
Om nu någon skulle ha alltför stora problem med att hålla isär "man" som i "En man hade på sig plommonstop" och "man" som i "Man ska vara snäll" så vill jag till att börja med uttrycka mitt medlidande för ditt språkhandikapp. Jag vill tipsa om att det finns fler som du: Många har tex vittnat om att de har orimligt stora problem att särskilja "hen" som könsneutralt pronomen och engelskans "hen" för höna. Kanske kunde ni ha en stödgrupp tillsammans?
Skulle problemet trots detta kvarstå kan jag tyvärr bara se en utväg. Vi får byta ut substantivet "man" mot något som inte kan förväxlas med "man" i betydelsen allmänt pronomen. Ett bra förslag på ett ord som vore tydligt, och som inte redan betyder något så ingen behöver oroa sig för missförstånd, är okvinna. "Om man är en okvinna heter man ofta Bengt och har orättvist hög lön".
/Nono
Bra skrivet!